JULIUS NORD

JULIUS NORD

10 FEBRUARY – 25 MARCH 2018

  • Julius Nord "Consistent" acrylic on canvas 160 x 170 cm

 

    JULIUS NORD – ÄNNU ETT STEG PÅ VÄGEN

Linköpingsgrabben Julius Nord var bara nyss fyllda 23 år när han 2015 lyftes fram som Årets debutant på Galleri Final. Fast grabb och grabb; debutant och debutant. Redan då uppvisade han en häpnadsväckande mognad som konstnär och debuterat, ja, det gjorde han med en soloutställning hemstaden redan som 18-åring. Tre år senare vann han Ung konst i Motala och därefter har det bara rullat på. Just nu har han åter en gång landat på Galleri Final. Han är sig lik men ändå märkbart säkrare på sig själv och sina uttrycksmedel.

Sina rötter har  Julius Nord i den postmoderna generationen. Med tidig insikt om sin konstnärliga ådra och om vad han ville med sitt liv, kastade han sig ändå inte ut i okända vatten, vilt experimenterande. Han förtjustes visserligen av den snabbhet som krävdes av utövande graffitikonstnärer (en genre där han inte är helt obevandrad) men valde att gå långsamt fram, eller, rättare, att ta det som varit som avstamp för testa sin egen styrka och finna hållbara vägar framåt.

Men rötterna är inte så avlägsna. Julius Nord är stadigt förankrad i 1900-talskonstens figurativa tradition. Även om han nu och då hämtar sina motiv från de antika samlingarna på Ny Carlsbergs Glyptotek i Köpenhamn, tolkar han dem i termer som började utvecklas under 1950-talet. Ett årtionde förknippat med den framväxande popkonsten som fick sin visuella styrka genom att låta linje, färg och yta samverka för att lyfta fram i sig triviala objekt – grepp som också Julius Nord behärskar. Men han har uppdaterat dem, bland annat genom att låta sig inspireras av graffiti. Med stor självklarhet och med absolut gehör för uttryckskraften i olika måleriska tekniker kombinerar han bruket av graffitikonstnärernas sprayburkar med ateljékonstnärernas akrylfärger och penslar. Genom att ställa helt monokroma sprayytor mot ett mer nyanserat färgspel i skildringarna av tegelmurar, plank och betongväggar, av människor och av alldagliga objekt som randiga lakan, duschförhängen, hundar, blomkrukor, handväskor, elsladdar med mycket mera har han tillfört sina målningar en omedelbarhet och tillgänglighet som känns både fräsch och personlig.  Ett intryck som också förstärks av de små rännilar av färg som här och där sipprar fram. När talet fallit på konstnärer som inspirerat honom har Julius Nord nämnt bland andra Francis Bacon och Cy Twombly. Disciplinerade linjer, figurer och distinkta ytor kontra spontant, nonfigurativt klotter som lämnar rännilar av färg på duken. För figurmålaren Julius Nord kom just rännilarna att fungera som ett slags ”sesam öppna dig”. De bryter upp linjernas orubblighet, skapar en illusion av rörelse. Så litet, men ändå så avgörande.

I Julius Nords senare verk ger sig en ny inspirationskälla till känna: David Hockney. I den engelske ikonen har Julius funnit sitt alter ego. En konstnär som med rötter i street art, graffiti och superrealism utvecklat en minimalistisk dialog mellan färg och form, yta och linjer med kulmen i Los Angeles-målningarna. Ett konstnärligt språk som Julius Nord redan är hemmastadd i men som han vill fördjupa och tillföra kvaliteter som emanerar ur hans egen lust och erfarenhet. En utmaning förvisso. Svaret på hur det kommer att gå ligger i framtiden men vägen dit tycks ganska rak.

                                                                                                                                                  konstkritiker Britte Montigny