I år skulle Åke Arenhill fyllt 105 år.

Konstkritiker Carolina Söderholm skriver i boken ”ARENHILL” :

 De konsthistoriska referenserna är överhuvud­taget många när Åke Arenhill under 1990- och 2000-talet griper sig an cirkusen, dansen och dräkthistorien som motiv. Här skymtar rörelsen och kubismen i Gösta Adrian-Nilssons måleri och varför inte Marc Chagalls fantasirika och färg­starka bildvärld. Men också genklangerna från Sonia Delaunay, under 1900-talets första decen­nier pionjär inom modernismens abstrakta måleri, samt – liksom Arenhill – verksam inom mode, design och scenografi. Resultatet är, framför allt i danssviten, en serie bilder som både söker sig tillbaka till det tidiga 1900-talets avantgardistiska modernism och uttrycker konstnärens eget tempe­rament. Det är som om inte bara målarlusten, utan även känslan för färgernas och formernas dyna­mik stegras under dessa sena år. Men det är med samma vakna blick som alltid han betraktar sin omgivning. En blick full av den värme, nyfikenhet och humor som i snart sjuttio års tid satt sin prägel på hans konstnärskap i bild och ord.