Utan att ha någon klar idé om hur det färdiga verket ska se ut börjar Karl Valve med att täcka duken
eller plexiskivan med flera lager av akrylfärg. Han skiftar lasyrtunt med mer pastosa drag som ger en lätt
reliefverkan åt färgen. Färgskiktens olika nyanser bestämmer innehållet i resten av målningen.
I hans verk tycks färgspelet ha fört Valves tankar till olika händelser, tillfälliga och ögonblickliga, där ebben skickat vattnet
tillbaka till havet; till stränder som alltjämt fuktiga reflekterar himlens skiftningar från gryning till skymning,
någon gång med solen som ett lysande klot. Och målningarna förvandlas från abstrakt färglyrik till sommarstränder, till scenrum för fåglar, men också för badande, för båtar och strandhytter; scenrum med såväl djup som anade horisontlinjer.