Hästens resa – Ett konstprojekt
För nästan fyrtio år sedan hittade jag Hästen på ett
skrotupplag i södra Stockholm – en silhuett utklippt i
plåt, en övergiven figur som påminde om grottmålningarna
i Lascaux, en urform som tilltalade fantasin och
jag började arbeta med formen. En del målningar blev
stora och monumentala, andra mindre. Jag förgyllde
Hästen eller målade den med grova penseldrag i färg
och sand. Undersökningen fortsatte med att jag gjorde
en tredimensionell skulptur, först i trä och frigolit, sedan
gjuten i massivt järn eller brons i olika storlekar.
Människan och hästen har genom historien följts åt
i både arbete och på resor och så småningom föddes
min idé om konstprojektet Hästens resa – ett försök att
sprida Hästen över hela jordklotet. Hittills är mer än 15
000 verk utplacerade runt om i världen, som målningar
i olika tekniker, som grafik eller som skulpturer. Ett
resesällskap som nu återfinns på alla kontinenter utom
Antarktis.
Polarforskningssekretariatet genomförde under sommaren
2001 en expedition till Högarktis med isbrytaren
Oden som forskningsplattform. Expeditionen, som hade
huvudinriktning på atmosfärsforskning och biogeokemi,
pågick i två månader och ett 50-tal forskare deltog.
När jag steg ombord på isbrytaren för att delta i expedition
”Arctic Ocean” hade jag med mig Hästen i brons.
När vi nådde Nordpolen vid 90 grader den 31 juli kl
10.30, bar jag ut och lämnade den på Nordpolens is.
Forskarna ombord hjälpte mig senare att räkna ut var
Hästen till slut skulle hamna. Isen var cirka två meter
tjock den sommaren, Hästen vägde 25 kilo och isen driver
ständigt söderut med 2–4 knops fart. Efter tre veckor
borde Hästen alltså ha drivit cirka 50 landmil samtidigt
som den hade smält sig genom isen och till slut sjunkit
till botten. Och där någonstans på 4 000 meters djup i
den Arktiska bassängen lär den fortfarande ligga.
Johan Petterson