Karl Valve
"M O M E N T S"
23/9 - 16/10
Utan att ha någon klar idé om hur det färdiga verket ska se ut börjar Karl Valve med att täcka duken
eller plexiskivan med flera lager av akrylfärg. Han skiftar lasyrtunt med mer pastosa drag som ger en lätt
reliefverkan åt färgen. Färgskiktens olika nyanser bestämmer innehållet i resten av målningen.
I hans verk tycks färgspelet ha fört Valves tankar till olika händelser, tillfälliga och ögonblickliga, där ebben skickat vattnet
tillbaka till havet; till stränder som alltjämt fuktiga reflekterar himlens skiftningar från gryning till skymning,
någon gång med solen som ett lysande klot. Och målningarna förvandlas från abstrakt färglyrik till sommarstränder, till scenrum för fåglar, men också för badande, för båtar och strandhytter; scenrum med såväl djup som anade horisontlinjer.
Hannah Modigh, Ewa Stackelberg & Anna Clarén
Familj
22/10 - 20/11
Familj
Att utgå från familjen – våra mest arketypiska relationer- är ett sätt att försöka förstå människans djupaste sammanhang.
Ända sedan fotografins födelse på 1850-talet har fotografer intresserat sig för det allra nämaste, sin egen familj.
Tre fotografer från olika generationer möts här- i utställning och bok kring detta tema.
Hannah Modigh (f.1980) slog igenom med serien Hillbilly Heroine Honey (Journal, 2010) för vilken hon erhöll Svenska Fotobokspriset.
Fotografierna porträtterar en stad gömd bakom dimman i Appalacherna, USA. Gruvorna har stängts ner, kvar är människorna.
För sina fyra efterföljande utställningar och böcker har hon prisats med bland annat TT:s stora Fotopris och Lars Tunbjörk-priset.
Hannah Modigh är representerad på bland annat Moderna Museet i Stockholm.
På Galleri Final visar Hannah Modigh bilder ur serien Delta (Editions Bessard, 2019). Startpunkten för arbetet var i en tid då Hannahs farmor dog i en ålder av 100 år samtidigt som Hannahs son föddes. I serien Delta bildar fotografierna ett rotsystem av generationer, sociala arv och relationer.
Ewa Stackelberg (f. 1955) har arbetat sedan tidigt 80-tal som frilansande reportagefotograf och slog igenom som konstnär med bildserien Berättelse för levande (Journal, 2001), en berättelse om sorgearbetet efter en älskads plötsliga död. Hon erhöll Svenska fotobokspriset 2001. Hon är representerad vid bland annat Statens Konstråd och har gjort ett antal offentliga utsmyckningar, till exempel på NKS och Huddinge sjukhus.
På Galleri Final visar Ewa Stackelberg fotogram från ett pågående arbete som heter Nu är det vackert.
En familj är en trasslig historia och i varje familj finns gåtor och smärtsamma händelser som inte klarats upp, och bördan får därför, ofta omedvetet, bäras av efterlevande. Det förflutna existerar i det nuvarande.
Anna Clarén (f.1972) fick sitt genombrott med bildserien Holding (Journal, 2006). Fotografierna skildrade Claréns vardag under fyra sommarmånader 2005. Självporträtten var utlämnade och raka och sågs som nyskapande i sin skira, privata framtoning. Boken med samma namn vann Svenska fotobokspriset 2006. Clarén är representerad på en rad olika institutioner, bland annat på Statens konstråd och Moderna Museet i Stockholm. Anna Clarén arbetar också som lärare i fotografi på Nordens Fotoskola, Biskops-Arnö.
På Galleri Final ser vi bilder från serien When everything changed (Max Ström, 2018). Anna Clarén riktar kameran mot barnen, mannen, och livet som levs i den lilla villaförorten. Berättelsen handlar om en familj som ställs inför en prövande tid.
I samband med utställningen ger de tre fotograferna ut boken Familj med texter av författaren Marie Lundquist
Carl Gustafsson
"Reflektioner"
26/11 - 18/12
Reflektioner
Hur gör man när man målar?
Fortfarande har jag inte blivit riktigt klok på det trots att jag befinner mig i den ålder då det förväntas att man
har blivit just det, klok alltså. Ändå började jag tidigt att försöka sätta mig in i hur man målar, redan innan jag
ens tagit i en pensel.
Nyfikenheten har hållit i sig, trots att jag inte tycker mig få några riktigt användbara svar och trots att jag under
en period lämnade färgernas värld och i stället ägnade mig det svartvita genom teckning och grafik. Nej, det är
inte riktigt sant, jag var lika fascinerad av att se måleri, men praktiken var länge svart/vitt.
Väl tillbaka i färgens värld hade jag åtminstone utvecklat ett seende och en hyfsad förståelse gällande
ljus, skugga, valörer och dylikt, att jag kunde hantera sådana fenomen.
Däremot de ”stora frågorna” som ”vad är måleri?”, ”varför målar jag?”, ”vad är samtidskonst?”, ”är detta
angelägen konst?” och liknande har oftast glidit ur mitt grepp även om jag ägnat tid åt dem.
Visst, viktiga spörsmål kanske, som kan ge stoff till givande diskussioner men som aldrig har motiverat mitt målande.
Vad kommer då min motivation ifrån? Lust och nödvändighet är det som först dyker upp och det verkar som intuitionen leder arbetet vidare. Medvetna tankar far ständigt genom huvudet, rationaliseringar och så småningom efterkonstruktioner samt tjusiga teoribyggen som inte är till någon hjälp. Och så där kan det hålla på.
Men frågan kvarstår: hur gör man? Egentligen?
Carl Gustafsson
I samband med utställningen ges Carl Gustafssons nya bok ut; Reflektioner.
Boken ger en retrospektiv tillbakablick i hans måleri. Texter av bla författaren Jan Sigurd som under några vinterkvällar tid samtalat med
Carl kring hans konstnärskap; samt en målerisk text om Carls måleri av Jacques Picard, professor emeritus i kulturhistoria vid universitetet i Basel, Schweiz