DAMALI – The debutant of the year

     

14 May – 5 June

THE GHETTOBLASTER and THE INEVITABLE ROBOT UPRISING

Damali Rashawn Young
Born 1972 in Brooklyn, NYC
Lives and works in Malmö

Education
Studies in history of Art at Brooklyn Museum
1987-91 Art and Design High school

Exhibitions
This year’s debutante at Galleri Final

————————————————————–

Echoes from other worlds
Damali Young, this year’s debutante at Galleri Final, grew up in Brooklyn, NYC, in the 1980s.

The red-hot 1980s, when the young art created a before or since experienced boom.

Warhol sowed the seed when he legalized the mass produced litographies. The lito-art became “in”; became an item of speculations of the same caliber as the tulip bulbs in the 16th century. Artists liked the idea. A growing number of gallery owners rode the wave. Soon they dictated the conditions for “their” artists and made themselves rich – generally at the expense of the artists, who found them-selves reduced to productive tools. Concepts as “artistic freedom” were transformed into myths.

The reaction was not long in coming. In the wake of the graffiti wave of the 1970s a neo-expressive, rebellious and naivistic street art was growing. Young revolting artists as Keith Haring (1958-1990) and the Afro-American Jean-Michel Basquiat (1960-1988) joined in, turned their backs to the galleries and made the street their home. Rappers blared their messages, the hiphop culture blossomed and reached its “golden age”.

It is here Damali Young – wide open to everything that moved on NYs avant-garde art scene – has his roots. And he was torn between visual arts and music. Studies in the technics of art at the school for Art & Design alternated with studies in drum and guitar playing.

To begin with, the music draw the longest straw. Bringing his drums and guitar he came to Europe, to Norway, in the beginning of the 1990s. Got to know Odd Nerdrum (whom he some years later would guide at the museums of New York), before he continued to Paris, London, Berlin eventually to land in Malmö.

The music brought Damali Young to Europe, but art – the need of express himself in images – did not leave him in peace. Through his father, painting artist and photographer, he had art in his blood. Cheered on by his aunt who was interested in art and had noticed his talent, he made drawings, visited museums, created pictures. Made collage where fragments of arts from museums and close up portraits of “femmes fatales” from the previous century mixes with butterflies och nebulae exploding of colors, texts and chemical formulas.

The nebulae lead away from earth, to other worlds, other planets. It is here Damali Youngs robots enter the scene. Robots at one time frightening and friendly painted on old refrigerator doors. Robots are “hot”. On one of his paintings Damali notes: “25% of young people would be ok with dating a Robot. Would your Robot cheat you? Would there be Robot romantic comedies starring Jennifer Aniston? Will your Robot partner protect you in the inevitable Robot uprising?” The answer is given. You can trust your robot. It is programmed to be your friend, your pal, your company, your helper. And it was so it started. Around the age of 12, Damali got a vintage robot – an icon from the 50s- as a gift. A she-robot who only needed two batteries to get moving. In a fit of nostalgia Damali brought her with him when a couples of decades later he moved from Brooklyn to Manhattan. The roof lamp in the combined kitchen, drawing room and bed room worked with a string that ought to be drawn down if it should work. It became the robot’s job to keep the string down. It became a part of the interior, a useful Boris, Camille, Bella, Ken, John… Imaginary guests from Mars. Personalities brought to life on old refrigerator doors.

Britte Montigny

 


Damali Rashawn Young
Född 1972 i Brooklyn, New York City
Bor och arbetar i Malmö

Utbildning
Konststudier på Brooklyn museum
1987-91 Art and Design High school

Utställningar
Årets debutant på Galleri Final

————————————————————

Ekon från andra världar
Damali Young, årets debutant på Galleri Final, växte upp i Brooklyn, NYC, på 1980-talet.

Det glödheta 1980-talet, då ung konst skapade en varken tidigare eller senare skådad boom.

Warhol sådde fröet när han legaliserade de massproducerade litografierna. Lito-konst blev ”inne”; spekulationsobjekt av samma kaliber som 1600-talets tulpanlökar. Konstnärer nappade på idén. En växande flora av gallerister red på vågen. Snart dikterade de villkoren för ”sina” konstnärer och gjorde sig förmögenheter – oftast på bekostnad av konstnärerna som reducerades till produktiva verktyg. Begrepp som ”konstnärlig frihet” förvandlades till myter.

Reaktionen lät inte vänta på sig. I kölvattnet av 1970-talets graffitivåg var en neoexpressiv, upprorisk och naivistisk gatukonst i antågande. Unga rebelliska konstnärer som Keith Haring (1958-1990) och afroamerikanen Jean-Michel Basquiat (1960-1988) hoppade på, vände gallerierna ryggen, gjorde gatan till sin. Rapparna smattrade fram sina budskap, hiphop-kulturen blomstrade och nådde sin ”golden age”.

Det är här Damali Young – vidöppen för allt som rörde sig på NY:s avantgardistiska konstscenen – har sina rötter. Och han slets mellan bildkonst och musik. Studier i konstnärliga tekniker vid skolan för Art & Design varvades med studier i trum- och gitarrspel.

Till att börja med drog musiken längsta strået.
Med trumma och gitarr kom han i början av 1990-talet till Europa, till Norge. Lärde känna Odd Nerdrum (som han några år senare skulle guida på NY:s muséer), innan han drog vidare till Paris, London, Berlin för att så småningom landa i Malmö.

Musiken förde Damali Young till Europa, men konsten – behovet av att uttrycka sig i bild – lämnade honom inte i fred. Genom sin far, bildkonstnär och fotograf, hade han konsten i blodet. Påhejad av sin konstintresserade faster som såg hans talang, ritade han, besökte muséer, skapade bilder. Gjorde collage där fragment av museikonst och närporträtt av ”femme fatales” från förra sekelskiftet blandas med fjärilar och färgexplosiva nebulosor, texter och kemiska formler.

Nebulosorna leder bort från jorden, till andra världar, andra planeter. Det är här Damali Youngs robotar kommer in i bilden. På en gång skrämmande och vänliga robotar målade på gamla kylskåpsdörrar. Robotar är inne. På en av sina målningar konstaterar Damali: ”25% of young people would be ok with dating a Robot. Would your Robot cheat you? Would there be Robot romantic comedies starring Jennifer Aniston? Will your Robot partner protect you in the inevitable Robot uprising?” Svaret är givet. Du kan lita på din robot. Den är programmerad för att vara din vän, din kompis, ditt sällskap, din hjälpbreda. Det var också så det började. I 12-årsåldern fick Damali en vintagerobot- en ikon från 1950-talet – i present. En hon-robot som bara krävde två batterier för att fungera. I ett anfall av nostalgi fick roboten följa med när Damali ett par decennier senare flyttade från Brooklyn till Manhattan. Taklampan i det kombinerade köket, vardagsrummet, sovrummet reglerades med ett snöre som måste vara neddraget för att lampan skulle lysa. Det blev robotens jobb att hänga i snöret. Den blev en del av inredningen, en ”hyresgäst” som gjorde nytta. Hon-roboten blev en person, fick ett namn, drog till sig likasinnade: Bruce, James, Boris, Camille, Bella, Ken, John… Imaginära gäster från Mars. Personligheter som väcks till liv på gamla kylskåpsdörrar.

Britte Montigny

 

Galleri Final menu
x