Karl Valve

“Life on the seashore”

29 September – 24 October

Opening at Malmö Gallerinatt Saturday 29 September at 18 – 24

20:00 Britte Montigny opens the exhibition
19:00 – 19:30, 20:30 – 21:30 Music by Katja & Ingela

KARL VALVE – FRÅN STAD TILL STRAND

Karl Valve tillbringade sina tidiga levnadsår i Tullinge strax söder om Stockholm där han växte upp parallellt med graffiti-kulturens framväxt och utbredning. Utan att själv vara utövande graffiti-konstnär fyllde han ändå skissböcker – black books – med utkast till djärva bokstavskombinationer, någon gång kryddade med figurativa inslag. Vändpunkten kom när han flyttade till Malmö och upptäckte P-huset Anna med så kallade ”lovliga murar”. Ett kärt tillhåll för unga graffitikonstnärer som här fick möjlighet att måla och utveckla sin kreativitet utan att riskera att bli haffade av polisen. Spray inhandlades i Köpenhamn som också hade ett rikt utbud av graffiti-magasin.

De tidiga ungdomsårens experiment med graffiti blev starten till ett fördjupat konstintresse. För konstens tekniker inte minst.  För det handlade ju inte bara om att med figurativa eller non-figurativa förtecken fästa färger på en duk (eller något annat underlag). Att byta ut sprayburkar mot spacklar, att stryka ut färger i det ena lagret efter det andra – numer upp till tio olika – skänkte ett poetiskt djup åt ytorna som inbjöd till tolkningar och förtydliganden. Viktiga inspirationskällor när det gällde att utveckla arbetet med spacklar blev konstnärer som Gerhard Richter (Bach-sviten från 1992) och Ola Billgren, som under samma decennium skapade sina rödskimrande ekon från Pompeji. Men den konstnär som kommit att betyda mest var amerikanen Robert Rauschenberg. I förlängningen av det sena 1910-talets dadaism introducerade han på 1950-talet combines och assemblages som konstnärliga medier. Mest känd bland de senare är utan tvekan ”Monogram” – geten med ett bildäck runt magen – från 1959, men det är främst Rauschenbergs combines som tidigt kom att fascinera Karl Valve. Hos Rauschenberg fungerar de ofta som nutidsdokument och dagboksanteckningar. Fotografier, tidningsklipp, bokstäver, stråk av färger kombineras till associationsmättade collage. I Karl Valves nu aktuella utställning, som han med viss tillbakablickande nostalgi kallar Life on the seashore är släktskapen med Rauschenberg uppenbar men även skillnaderna mellan dem är påfallande. Också Valve arbetar med kombinationer av färg, foto, figurativt måleri och bokstäver, men där Rauschenberg i sina verk är utåtriktad är Valve inåtvänd, drömmande och lyrisk. Det går ett stråk av kontemplativ poesi genom den nu aktuella utställningen inte minst i verken med fågelmotiv.

Utan att ha någon riktig idé om hur det färdiga verket ska se ut börjar Karl Valve med att täcka duken med lager efter lager av akrylfärg. Lasyrtunt skiftar med mer pastosa drag som ger en lätt reliefverkan åt färgen.  Färgskiktens olika nyanser bestämmer innehållet i resten av målningen. I ”fågelmålningarna” tycks färgspelet ha fört Valves tankar till stränder där ebben skickat vattnet tillbaka till havet; till stränder som alltjämt fuktiga reflekterar himlens skiftningar från gryning till skymning, någon gång med solen som ett lysande klot. Och målningarna förvandlas från abstrakt färglyrik till sommarstränder, till scenrum för fåglar, men också för badande, för båtar och strandhytter; scenrum med såväl djup som anade horisontlinjer.

En lugn, naturanknytande skönhet präglar hela utställningen.  Är Karl Valve då en naturlyriker? ”Nej”, hävdar han, han är ett stadsbarn, men erkänner i samma ögonblick att han känner en stark dragning till taoismen, den kinesiska filosofin som i naturen och genom inåtvänd kontemplation och meditation finner ”Vägen” till livsförståelse och inre harmoni.  En av favoritböckerna i Karl Valves bokhylla är Benjamin Hoff’s Tao enligt Puh – en oöverträffad källa till levnadsvisdom och där Valve i Nalle Puhs vän Nasse funnit en själsfrände. Att ta Nasse i handen är faktiskt ett riktigt bra sätt att hitta den rätta vägen in i Karl Valves mångskiktade och djupt poetiska bildvärld. Britte Montigny