Pga. pandemin flyttar vi fram
Mats Åkermans utställning och förlänger
Åke Arenhills.

“Dans mot natt”, gouache på papper, 40×30 cm

Åke Arenhill

"ETT HUNDRA ETT"

26/1 - 13/2 2022

2021 skulle Åke Arenhill fyllt 101 år. Redan för tre
år sedan, när han ställde ut senast på Galleri Final
tillsammans med sin dotter Emma, talade vi om vad
han skulle ställa ut på sitt 100-årsjubileum. Men under
utställningen på Galleri Final 2018 gick tyvärr Åke
bort och han finns inte med oss längre. Sedan kom
pandemin, och den tänkta jubileumsutställningen förra
året fick ställas in. Men nu kör vi. I Åkes anda. En del
av verken har inte visats tidigare.
Konstkritiker Carolina Söderholm skriver i boken
”ARENHILL” :
De konsthistoriska referenserna är överhuvudtaget
många när Åke Arenhill under 1990- och 2000-talet
griper sig an cirkusen, dansen och dräkthistorien
som motiv. Här skymtar rörelsen och kubismen i
Gösta Adrian-Nilssons måleri och varför inte Marc
Chagalls fantasirika och färgstarka bildvärld.
Men också genklangerna från Sonia Delaunay,
under 1900-talets första decennier pionjär inom
modernismens abstrakta måleri, samt – liksom
Arenhill – verksam inom mode, design och scenografi.
Resultatet är, framför allt i danssviten, en serie
bilder som både söker sig tillbaka till det tidiga
1900-talets avantgardistiska modernism och uttrycker
konstnärens eget temperament. Det är som om inte
bara målarlusten, utan även känslan för färgernas
och formernas dynamik stegras under dessa sena år.
Men det är med samma vakna blick som alltid han
betraktar sin omgivning. En blick full av den värme,
nyfikenhet och humor som i snart sjuttio års tid satt
sin prägel på hans konstnärskap i bild och ord.

Mats Åkerman

“Uppdrag 66”

30/4 – 22/5 2022

Vernissage
lördagen 30/4 kl. 13 -16

Uppdrag nummer 66
En trumma dunkade dovt i natten. Urverket visade på halv tre. I diset kunde klocktornet knappt skönjas.
Norra Tulls ålderdomliga järnvägsstation låg öde. Några bleka själar hade dröjt sig kvar på Sasparellas
Bar. En automobil hackade igång och försvann strax därpå. Vem var mannen i regnrocken? Varför hade damen så bråttom?
Rocco Rivarossi kunde omedelbart konstatera att allt inte var som det skulle i den annars så fridsamma
stadsdelen Goi. Brådstörtat hade han hamnat i en härva av illdåd och mystifikationer. Det mystiska kärleksparet som i en stulen bil försvann till de södra regionerna av Svagiska Unionen, den egendomliga ringen som Gianna hade hittat på en bensinstation och som ledde till en modest bridgeklubb … men varför?
Varken Rocco eller vi som betraktare kan riktigt besvara denna fråga. Dramat pågår och den slutgiltiga upplösningen låter vänta på sig.
——
Mats Åkermans bildvärld är magisk. Inspirerad av franska nya vågen-filmer och dåliga kioskdeckare från 50-talet får vi vandra på de blänkande och regnvåta gatorna i Primaborgen, huvudstaden i den SvagiskaUnionen – en fiktiv värld med specifika och namngivna stater, städer, kommunikationer och historia. Det verkar så bekant, man känner igen sig, men ingen har varit där. In i minsta lilla detalj stämmer allt på de målningar och kartor konstnären skapat.

Mats Åkerman, född 1956 och bosatt i Stockholm.
Denna utställning blir hans sextiosjätte separatutställning och är den andra på Galleri Final i Malmö.
Utöver måleriet har Mats skrivit tre böcker
”Retur” (2003), ”A La Prima” (2010) och ”Sällsamheter i den Svagiska Unionen” (2020).
I dessa böcker skildras
denna märkliga värld samtidigt som vi får möta ett flertal sällsamma karaktärer, som t ex Rocco Rivarossi, och hans mätress Gianna Ballo.

Konstnären deltar under vernissagen

Johan Petterson

26/2 – 20/3

Vernissage
lördag 26/2 kl.13 – 16

 

Hästens resa – Ett konstprojekt
För nästan fyrtio år sedan hittade jag Hästen på ett
skrotupplag i södra Stockholm – en silhuett utklippt i
plåt, en övergiven figur som påminde om grottmålningarna
i Lascaux, en urform som tilltalade fantasin och
jag började arbeta med formen. En del målningar blev
stora och monumentala, andra mindre. Jag förgyllde
Hästen eller målade den med grova penseldrag i färg
och sand. Undersökningen fortsatte med att jag gjorde
en tredimensionell skulptur, först i trä och frigolit, sedan
gjuten i massivt järn eller brons i olika storlekar.
Människan och hästen har genom historien följts åt
i både arbete och på resor och så småningom föddes
min idé om konstprojektet Hästens resa – ett försök att
sprida Hästen över hela jordklotet. Hittills är mer än 15
000 verk utplacerade runt om i världen, som målningar
i olika tekniker, som grafik eller som skulpturer. Ett
resesällskap som nu återfinns på alla kontinenter utom
Antarktis.
Polarforskningssekretariatet genomförde under sommaren
2001 en expedition till Högarktis med isbrytaren
Oden som forskningsplattform. Expeditionen, som hade
huvudinriktning på atmosfärsforskning och biogeokemi,
pågick i två månader och ett 50-tal forskare deltog.
När jag steg ombord på isbrytaren för att delta i expedition
”Arctic Ocean” hade jag med mig Hästen i brons.
När vi nådde Nordpolen vid 90 grader den 31 juli kl
10.30, bar jag ut och lämnade den på Nordpolens is.
Forskarna ombord hjälpte mig senare att räkna ut var
Hästen till slut skulle hamna. Isen var cirka två meter
tjock den sommaren, Hästen vägde 25 kilo och isen driver
ständigt söderut med 2–4 knops fart. Efter tre veckor
borde Hästen alltså ha drivit cirka 50 landmil samtidigt
som den hade smält sig genom isen och till slut sjunkit
till botten. Och där någonstans på 4 000 meters djup i
den Arktiska bassängen lär den fortfarande ligga.
Johan Petterson