Åke Andersson

Åke Andersson

Nya målningar

7/3-5/4 2020

  • Åke Andersson "De går mot solnedgången", olja på duk 90x120 cm

Det är nu fyra år sedan Åke Andersson senast ställde ut på Galleri Final i Malmö. Första gången var 1998 och han har sedan dess gjort ett otal utställningar runtom Europa och New York. Född 1943 och verksam i Södertälje. Med ålderns rätt har han minskat sin produktion, men bibehållit sitt häpnadsväckande skickliga måleri. Det är rofyllt vackert, men skönheten är en bedräglig. Den lurar ögat att se det tilltalande och att blunda för den bakomliggande katastrofen.
Ända sedan debuten i mitten av 1970-talet har hans Åke Anderssons målningar tangerat den fotorealism som ungefär samtidigt växte fram i USA och även smittade av sig på svenska konstnärer som Ola Billgren, Peter Tillberg och Gerhard Nordström. Det var en rationell verklighet utan undertoner och skildrad med kameralinsens objektivitet och
sylvassa skärpa. Men Åke Andersson stannar inte med det. I likhet med andra magiska realister, bland dem Edward Hopper, låter han oftast denna objektiva verklighet smälta samman med en påhittad (men fullt möjlig) verklighet. I Åke Anderssons konst blir resultatet en hallucinatorisk tredje verklighet, ett förebådande av väntande undergång och katastrofer, som vore han vår tids Nostradamus. Så här kommer det att bli, om inte… Alla dessa skildringar av översvämningar, folktomma städer och övergivna skogar, av ruiner i stenöknar och växande sopberg vittnar om Åke Anderssons djupa engagemang i vår tids klimatförändringar, miljökatastrofer, konsumtionshysteri och resursslöseri. Allt motsägelsefullt iklätt en tilldragande dräkt av genomtänkt komposition, stoffmåleri och perfekt avstämd kolorit. Britte Montigny, konsthistoriker

 

Saga Wendotte

Saga Wendotte

In Between Realities

25/1 – 1/3

  • Saga Wendotte, "Wendy with wings" photography fine art print

In Between Realities är en serie fotografiska verk som vid en första anblick visar sagolika barnporträtt i förtrollade landskap. Det drömska intrycket av bilderna mattas dock snabbt av och vid ett närmare betraktande framträder en sorgsenhet hos barnen, som också står mot en bakgrund mättad av symbolik. Tillsammans med verkstitlarna suggereras en djupare och mer problematisk innebörd i fotografierna, där Wendottes verk blir kommentarer på människans mörkare sidor och de samhälleliga strukturer vi skapat. Bilderna har såväl politiska som mer existentiella undertoner och upptar teman som depression och vapen-vurmeri. Wendottes fotografier kännetecknas av kontraster på olika plan – i bildens olika beståndsdelar, mellan vad som faktiskt är verkligt och vad som är manipulerat, och inte minst i vad som är oskyldigt och lekfullt kontra mörkt och allvarligt. Barnen framstår som oskyldiga i sina små världar, utan någon vuxen översyn och lämnade alldeles ensamma med de stora frågor och problem som bilderna alluderar till och som är skapade av oss vuxna.

Saga Wendotte är född 1989 och bosatt och verksam i Stockholm.
Avslutade nyligen en utställning på Fotografiska i Stockholm.

En film som visar Saga Wendottes arbete kan du se här

Mosaik

Mosaik

“Mosaik”

28/11-15/12 2019

  • Mosaik 2019

Vi firar julens antågande med en samlingsutställning som innefattar konstnärerna:
• Lisa Abelsson • Martin Bogren • Tommy TC Carlsson • Anna Clarén • Karin Holmström • Stig Johansson • May Lindholm
• Johan Petterson • Gunnar Smoliansky • Larissa Stenlander • Johan Thunell • Lars Tunebo • Karl Valve

Daan Oude Elferink

Daan Oude Elferink

24/10-27/11 2019

 

Daan Oude Elferink är både fotograf och en sann upptäckare som ständigt finner övergivna platser och byggnader.
Allt ifrån slott, hotell, operapalats, industrier, sjukhus mm. Dessa en gång otroligt vackra byggnader har lämnats åt sitt öde, kanske pga en naturkatastrof, krig eller en arvstvist. Magiska platser som trots i sitt förfall kan upplevas som en skönhet. De flesta av hans besökta platser är stängda och igenbommade för allmänheten. En del byggnader är helt enkelt bortglömda. Ibland med livet som insats tar han sig in i byggnaderna i skymningen via avloppsrör, över eller under staket och murar, via översvämmade källare för att vara redo med sin kamera när morgonljuset gryr. Hans gyllene regel är att inte röra någonting, och istället bara ta med sig den osannolika magin som hamnar på hans bilder efter klicket från hans kamera. Därefter lämnar platsen lika obemärkt som han kom, och återkommer aldrig mer.

Daan Oude Elferink är född 1978 i Nijmegen, Holland och ställer för andra gången ut i Malmö.

 

Hasse Karlsson, Stol

Hasse Karlsson

Hasse Karlsson

“Från Österlen till Island”

28/9 – 23/10 2019

Välkommen till vernissage under Malmö gallerinatt lördag 28/9 kl. 18 – 24!

  • Hasse Karlsson, Stol, akvarell

Hasse Karlsson är född 1952 i Falkenberg och bosatt i Vitemölla. Han är en av Sveriges absoluta främsta akvarellmålare.
Kön ringlar sig alltid lång framför hans hus när det är dags för Konstrundan på Österlen.
Det är tio år sedan sist han ställde ut på Galleri Final. I sina bilder återkommer han ofta till ödegårdar, eller vidsträckta landskap, ofta i dåligt väder. Men också till bilvrak och olika övergivna föremål. På denna utställning kommer han att visa akvareller med motiv hämtade från Österlen och Island.

”Akvarellmåleri innebär att tämja pigmenten i samklang med naturen.
Oftast är jag ute och målar i den miljön där färgskalan motsvarar den inom mig.”

MALMÖ GALLERINATT
Under vernissagen och Malmö Gallerinatt den 28 september kommer Hasse Karlsson att måla ”live” i galleriet.
Ofta går han ner på knä, målar med många olika penslar och låter färgen rinna rikligt på pappret. Något som från början kan
upplevas som abstrakt, finner slutligen sin form och uttryck ur färgflödet. Mycket fascinerande och spännande att få uppleva.

Klockan 19-19.30, 20.30-21.30 samt 22.30-23.00
spelar Malmöbandet Katja & Ingela egen komponerad musik.

PS Under Gallerinatten visas på närliggande Galleri 8 även målningar av Mallorca konstnären Marquet Pasqual, som ställt ut flera gånger på Galleri Final. Många är väl bekanta med hans klassiska kvinnoporträtt och färgstarka målningar från det Mallorcanska landskapet.
Det blir en minnesvärd afton.

Varmt välkommen!

Akvareller med poetisk lyskraft

Första gången akvarellisten och österlenbon Hasse Karlsson gästade Galleri Final var 1999. Exakt tio år senare var han tillbaka. Nu skriver vi 2019 och det är dags för en ny utställning. Under de gångna tjugo åren har mycket hunnit hända, men i Hasse Karlssons oftast färgmässigt nedtonade akvareller tycks tiden ändå stå stilla. Det är ett poetiskt måleri, framburet av musikaliska klanger. Tempot är ett dämpat adagio. Tonarten går i varmt moll snarare än i dur; anslaget ett varsamt pianissimo. I fokus står Österlens öppna landskap med böljande slätter, vintergrå mylla och ödegårdar, men också Norröna vintriga landskap med jöklar och fjäll och därtill alldeles vanliga vardagsobjekt.

Nu och då dyker det i konsthistorien upp konstnärer som förmår lyfta fram skönheten i det banalt alldagliga. Hasse Karlssons vemodigt gråtonade skildring av en alldeles vanlig plankstrykarpensel leder osökt mina tankar till Albrecht Dürers berömda grästuva med en vissnad maskros, till Giorgio Morandis genomskinliga studier av enkla glasflaskor och Jasper Johns penslar ställda på huvudet i en gammal kaffeburk. Att se skönheten i det obetydliga är i sig en konst. Att också kunna förmedla den – dessutom i den vanskliga akvarelltekniken – är en annan sak. Jag tittar än en gång på Hasse Karlssons pensel, en utsökt studie i genomskinliga gråtoner där ett diagonalt stråk av diffust ljus lockar den lasyrtunna färgen att upplösas i skuggor och dagrar, att förmedla den stoffliga skillnaden mellan de olika material som penseln består av.

Hasse Karlssons akvareller bär alla en mästares signatur. Och han har en rik tradition av svenska akvarellkonstnärer att falla tillbaka på. Först ut var Egron Lundgren, kallad det svenska akvarellmåleriets fader, tätt följd av virtuoser som Carl Larsson och Anders Zorn. I vår egen tid i varje fall två konstnärer som redan fått status som ikoner: Arne Isacsson och Lars Lerin. I början av 1940-talet grundade den förre konstskolan Gerlesborg, dit Lerin kom som elev på 1970-talet. Några år senare sökte sig också Hasse Karlsson dit. Från början skolad i oljemåleri vid Konstfack, lockades han av akvarellteknikens genomskinlighet och många utmaningar. Den är kinkig. Svårbemästrad. Krävande. Långt innan konstnärer hade lärt sig att binda färgpigment med vax, äggula eller olja, löstes färgstofferna helt enkelt upp i vatten. Ju mer vatten, desto genomskinligare färger.  De gamla egyptierna använde sig av tekniken. Liksom etruskerna. Liksom senantikens och medeltidens bokillustratör. Och nu – bland andra – en konstnär på Österlen som envisas med att gå sin egen väg. Att hellre välja de kulna höstarnas och de kalla vintrarnas brun- och gråtoner än vårarnas pastellnyanser och somrarnas glödande färger; att hellre välja Islands skrovliga bergsväggar och tundrans frysta slätter framför leende blomsterängar och lummiga idyller. Banaliteternas lättköpta skönhet är inte Hasse Karlssons ”cup of tea”.

Britte Montigny

 

Emma & Åke Arenhill

Emma & Åke Arenhill

24 November – 22 December

Åke Arenhill

21 år(nästan) har förflutit, sedan den dag då Åke Arenhill invigde Galleri Final.
Det blir åttonde gången som Åke gästar oss. Denna gång tillsammans med sin dotter Emma.
Född 1920 och bosatt i Malmö. Konstnär. Illustratör. Scenograf. Tv-profil. Författare. Tonsättare. Arenhills epitet är många.

LUSTEN OCH RÄDSLAN

Första gången vi träffades synade Åke mig noga. Det var utanför hans ateljé och jag hade fått precis fått en likadan på andra sidan svalen.

     ”Vad gör du här?”

      ”Samma som du. Jobbar”

      ”Med vadå?”

Sedan blev vi vänner. Och jag förstår hans misstänksamhet. För den som arbetar tolv timmar om dagen vill så klart inte blir störd eller slänga bort sin tid på oväsentligheter.

      ”Har du formulerat för dig själv vad du vill förmedla, vad du vill ge?”

      ”När jag arbetar är jag glad om jag kan få upp en smula som jag inte sett tidigare och förmedla vidare. Jag vill ge betraktaren en känsla av vad detta är fantastiskt, så märkligt och så stort livet kan vara”

     Därmed är vi tillbaka där vi började. Istället för att problematisera eller gestalta sina skräckfyllda känslor, arbetar Åke med att bemästra dem genom att skildra motsatsen.

Driven av rädslan förmedlar han lusten.

Torbjörn Flygt, författare, ur boken ”ARENHILL”


Emma Arenhill

Det är tredje gången som Emma gästar oss tillsammans med sin pappa Åke.

Född 1974 och idag bosatt i Stockholm.

Emma kommer att visa en serie fotografier som aldrig tidigare visats.

Starka, tidlösa, berörande.

Förhoppningen är att bilderna slår an något i betraktaren och det behöver inte vara samma sak som jag kände eller tänkte när bilden kom till. Mina bilder är i allra högsta grad självbiografiska men min önskan är att de samtidigt kan upplevas som allmängiltiga bilder av vad det är att vara människa och de känslor vi alla har av smärta, sorg, förlust, livsbejakande rörelse, introspektion och behov av att nå ut ur våra ensamheter och dela våra erfarenheter.

 

Varmt välkommen

Galleri Finals påskutställning 2019

Galleri Finals samlingsutställning på Fabriken Bästekille

19/4-22/4 samt 27/4-28/4,

kl. 10 – 18!

För mer information se Fabriken

Carl Gustafsson

Carl Gustafsson

“Split visions”

23/3-9/5 2019

 

 Split vision, sv. översättning : Delad syn

Associationer (mina): isär, skiktad, åtskilda el. överlappande fält, flytande fokus, lager, metafor, dubbelhet, paradox, undanglidande, signal, gåtfullhet, svårgripbar, diffus, oklar, löfte, hägring, fyrbåk.

Undertecknad hoppas att dessa associationer kan bidra till en delad syn mellan betraktare och konstnär.

Carl Gustafsson är född 1952 i Helsingborg och bor och arbetar på Österlen.
Studerade bl.a. på Grafikskolan Forum i Malmö och fortsatte med teckning på glyptoteket i Köpenhamn. Debuterade 1976 och därefter har det blivit drygt 60 soloutställningar.

Carl Gustafsson deltar under vernissagen.

Välkommen!

Lars Tunebo

Lars Tunebo

“Jungle in the city”

26/1 – 20/3 2019

Lars Tunebo, född i Lysekil 1962 och autodidakt.
Tunebo tillhör idag en av Sveriges mest uppskattade konstnärer med sina genialiska, sammansatta och koloristiska verk.
De senaste åren har Tunebo haft stora framgångar med flera konstutställningar internationellt, bland annat i London, Milano, Hamburg och New York. Motiven kretsar ofta kring urbana miljöer med färgstarka djurmotiv, och där han med sin spännande och unika teknik skapar humoristiska, och ibland nästintill absurda bilder.
Lars har vid flera tillfällen bidragit med konstverk till olika djurrättsorganisationer för stöttande av utrotningshotade djur.

Välkommen!

 

 

 

Emma & Åke Arenhill

Emma & Åke Arenhill

24 November – 22 December

Åke Arenhill

21 år(nästan) har förflutit, sedan den dag då Åke Arenhill invigde Galleri Final.
Det blir åttonde gången som Åke gästar oss. Denna gång tillsammans med sin dotter Emma.
Född 1920 och bosatt i Malmö. Konstnär. Illustratör. Scenograf. Tv-profil. Författare. Tonsättare. Arenhills epitet är många.

LUSTEN OCH RÄDSLAN

Första gången vi träffades synade Åke mig noga. Det var utanför hans ateljé och jag hade fått precis fått en likadan på andra sidan svalen.

     ”Vad gör du här?”

      ”Samma som du. Jobbar”

      ”Med vadå?”

Sedan blev vi vänner. Och jag förstår hans misstänksamhet. För den som arbetar tolv timmar om dagen vill så klart inte blir störd eller slänga bort sin tid på oväsentligheter.

      ”Har du formulerat för dig själv vad du vill förmedla, vad du vill ge?”

      ”När jag arbetar är jag glad om jag kan få upp en smula som jag inte sett tidigare och förmedla vidare. Jag vill ge betraktaren en känsla av vad detta är fantastiskt, så märkligt och så stort livet kan vara”

     Därmed är vi tillbaka där vi började. Istället för att problematisera eller gestalta sina skräckfyllda känslor, arbetar Åke med att bemästra dem genom att skildra motsatsen.

Driven av rädslan förmedlar han lusten.

Torbjörn Flygt, författare, ur boken ”ARENHILL”


Emma Arenhill

Det är tredje gången som Emma gästar oss tillsammans med sin pappa Åke.

Född 1974 och idag bosatt i Stockholm.

Emma kommer att visa en serie fotografier som aldrig tidigare visats.

Starka, tidlösa, berörande.

Förhoppningen är att bilderna slår an något i betraktaren och det behöver inte vara samma sak som jag kände eller tänkte när bilden kom till. Mina bilder är i allra högsta grad självbiografiska men min önskan är att de samtidigt kan upplevas som allmängiltiga bilder av vad det är att vara människa och de känslor vi alla har av smärta, sorg, förlust, livsbejakande rörelse, introspektion och behov av att nå ut ur våra ensamheter och dela våra erfarenheter.

 

Varmt välkommen

Ardy Strüwer

Ardy Strüwer

27 October  – 21 November

  • Ardy Strüwer, "Parc que je táime", (eftersom jag älskar dig), litografi, 52x72cm

Sensuell surrealism och postmodern flower power.

Det är nu sex år sedan Ardy Strüwer ställde ut på Galleri Final.
Med ålderns rätt har han rejält trappat ner antal utställningar; han fyller 80 nästa år och därför är det glädjande att vi kan presentera en ny utställning med honom.

Ardy Strüwer är en vandrande internationalist som hittat hem. HEM är Konstens grogrund och samtidsmåleriets vagga. HEM är landmären vid medelhavet där människorna lärt att LIVET är både strid och förnyelse, samt att arrogansen och vardagsvettet som utvecklats under solen måste balanseras med en sund och irrationell hednisk hänryckning. Både som människa och konstnär är Ardy en man av sisparata miljöer – vad är mer oförenligt än Java/Celebes och Stockholm. Båda har gett honom form, som främsta inspirationskälla och återkommande motiv har hemlandet skänkt honom skuggteaterns wajangdocka.
Hans bilder ropar ut att Ardy är en nomad i fantasins värld. Ur denna skapar han fortfarande, när han behöver satser till sitt särartade bildspråk, fritt från onödiga komplikationer.
                                                                                                                                                                                        Ralph Herrmans – författare

 

Välkommen till en färgstark och sevärd expressiv utställning.

 

Karl Valve

Karl Valve

“Life on the seashore”

29 September – 24 October

  • Karl Valve, "Calm life", mixed media on linen, 100x100cm

KARL VALVE – FRÅN STAD TILL STRAND

Karl Valve tillbringade sina tidiga levnadsår i Tullinge strax söder om Stockholm där han växte upp parallellt med graffiti-kulturens framväxt och utbredning. Utan att själv vara utövande graffiti-konstnär fyllde han ändå skissböcker – black books – med utkast till djärva bokstavskombinationer, någon gång kryddade med figurativa inslag. Vändpunkten kom när han flyttade till Malmö och upptäckte P-huset Anna med så kallade ”lovliga murar”. Ett kärt tillhåll för unga graffitikonstnärer som här fick möjlighet att måla och utveckla sin kreativitet utan att riskera att bli haffade av polisen. Spray inhandlades i Köpenhamn som också hade ett rikt utbud av graffiti-magasin.

De tidiga ungdomsårens experiment med graffiti blev starten till ett fördjupat konstintresse. För konstens tekniker inte minst.  För det handlade ju inte bara om att med figurativa eller non-figurativa förtecken fästa färger på en duk (eller något annat underlag). Att byta ut sprayburkar mot spacklar, att stryka ut färger i det ena lagret efter det andra – numer upp till tio olika – skänkte ett poetiskt djup åt ytorna som inbjöd till tolkningar och förtydliganden. Viktiga inspirationskällor när det gällde att utveckla arbetet med spacklar blev konstnärer som Gerhard Richter (Bach-sviten från 1992) och Ola Billgren, som under samma decennium skapade sina rödskimrande ekon från Pompeji. Men den konstnär som kommit att betyda mest var amerikanen Robert Rauschenberg. I förlängningen av det sena 1910-talets dadaism introducerade han på 1950-talet combines och assemblages som konstnärliga medier. Mest känd bland de senare är utan tvekan ”Monogram” – geten med ett bildäck runt magen – från 1959, men det är främst Rauschenbergs combines som tidigt kom att fascinera Karl Valve. Hos Rauschenberg fungerar de ofta som nutidsdokument och dagboksanteckningar. Fotografier, tidningsklipp, bokstäver, stråk av färger kombineras till associationsmättade collage. I Karl Valves nu aktuella utställning, som han med viss tillbakablickande nostalgi kallar Life on the seashore är släktskapen med Rauschenberg uppenbar men även skillnaderna mellan dem är påfallande. Också Valve arbetar med kombinationer av färg, foto, figurativt måleri och bokstäver, men där Rauschenberg i sina verk är utåtriktad är Valve inåtvänd, drömmande och lyrisk. Det går ett stråk av kontemplativ poesi genom den nu aktuella utställningen inte minst i verken med fågelmotiv.

Utan att ha någon riktig idé om hur det färdiga verket ska se ut börjar Karl Valve med att täcka duken med lager efter lager av akrylfärg. Lasyrtunt skiftar med mer pastosa drag som ger en lätt reliefverkan åt färgen.  Färgskiktens olika nyanser bestämmer innehållet i resten av målningen. I ”fågelmålningarna” tycks färgspelet ha fört Valves tankar till stränder där ebben skickat vattnet tillbaka till havet; till stränder som alltjämt fuktiga reflekterar himlens skiftningar från gryning till skymning, någon gång med solen som ett lysande klot. Och målningarna förvandlas från abstrakt färglyrik till sommarstränder, till scenrum för fåglar, men också för badande, för båtar och strandhytter; scenrum med såväl djup som anade horisontlinjer.

En lugn, naturanknytande skönhet präglar hela utställningen.  Är Karl Valve då en naturlyriker? ”Nej”, hävdar han, han är ett stadsbarn, men erkänner i samma ögonblick att han känner en stark dragning till taoismen, den kinesiska filosofin som i naturen och genom inåtvänd kontemplation och meditation finner ”Vägen” till livsförståelse och inre harmoni.  En av favoritböckerna i Karl Valves bokhylla är Benjamin Hoff’s Tao enligt Puh – en oöverträffad källa till levnadsvisdom och där Valve i Nalle Puhs vän Nasse funnit en själsfrände. Att ta Nasse i handen är faktiskt ett riktigt bra sätt att hitta den rätta vägen in i Karl Valves mångskiktade och djupt poetiska bildvärld. Britte Montigny