Åke Arenhill har avlidit

 

Konstnären, illustratören, scenografen, TV-profilen, författaren och tonsättaren har avlidit. Igår kväll somnade han stilla in i familjens närvaro. Åke Arenhill blev 98 år gammal.

Åke Arenhill var en osannolikt produktiv mångsysslare. Vi är många som har en relation till hans konstnärskap och via hans otaliga illustrationer till veckopressen, hans särpräglade röst i radio eller TV, hans måleri eller som regissör eller scenograf till ett antal teaterpjäser. Att han gjort den svenska översättningen av Paul Simons ”Bridge over troubled water” och formgivit förpackningen till TREO, skrivit texten till en av våra mest spelade psalmer; Gammal fäbodpsalm, varit sommarpratare inte mindre än 5 gånger, skrev julkalendern 1980 ”Det blir jul på Möllegården” är ytterligare exempel på att Åke Arenhill ständigt påverkar vår vardag. Det har han gjort under många år.

Han har arbetat nära med flera av våra stora svenska profiler såsom Cornelius Vreeswijk, Lill-Babs, Lill Lindfors, Tommy Körberg, Ernst-Hugo Järegård, Lasse Holmquist, Gary Engman, Jan Hemmel, Östen Warnebring, Marianne Mörck, Jaques Werup, Torbjörn Flygt, Eva Rydberg mfl. De sista 15 åren ställde han även ut med sin bror, och tillika berömda ädelmetallsmeden Elon Arenhill, som gick bort i våras 96 år gammal

Under många år arbetade Åke Arenhill även som direktör på legendariska Ohlsons Modehus och innan dess som dekoratör på Tempo och på Cason med ”Sveriges största skyltfönster” och följde därmed modet genom regelbundna resor till Europas metropoler.

Hans första utställning var 1940. Då deltog han i en porträttutställning på Malmö Museum. Nu 78 år senare hann Åke göra ytterligare en utställning tillsammans med sin dotter Emma. En utställning där Åke själv varit en engagerad medaktör, alltid full av nya idéer. Åke Arenhill hann tyvärr inte själv besöka sin egen, och sin dotter Emmas utställning. Men han fick ta del av fina bilder från vernissagen i lördags. Svt Nyheter Skåne uppmärksammade vernissagen.

” Kroki har jag och Emma tecknat tillsammans i nära tjugo år.
Under himlen ovanför ateljén har vi lyssnat till kolets sträva rörelse över pappret,
mött modellens ögon och fäst hans eller hennes kroppslinjer mot blocket med en
förhoppning om att inte bara ha avbildat senor och muskelfästen utan också fångat
ett uttryck. En känsla. En sinnesstämning. En människa.
Om våren kan vi följa svalornas luftdans och se ut över havet eller parkernas gröna lungor.
Himlen över Malmö är nära. Om höstarna ryter stormen, fönsterrutorna skakar och vi kurar i vår varma lilla värld med ljus, tedoft och samtal medan linjerna, rörelsen
och närvaron av kropp fyller de vita arken.”

Foto: Ewa Mari Johansson

Lisa Abelsson

 

Lisa Abelsson

More or less a self-taught artist, with a background as a fashion model in Europe and a trained nurse in Sweden.
She gets her inspiration from fates, fashion, and dance. After some courses in sculpture, she realized that this was her thing to do.
The classic torso is often depicted in her work.
She combines the bodies in very hard iron mesh with soft aluminum, copper or brass, which gives the sculptures life and movement.
The light is also very important and a spotlight on the sculptures will give them beautiful shadows.
She creates strong women that stand up for themselves and for others.
The dance theme, is a frequently recurring theme and has always been a great interest of hers and also old movies with beautiful dresses.
She also creates big dresses in aluminum often combined with recycled old jewelry.

Lisa Abelsson is born 1956 and works as a full-time artist in the south of Sweden

May Lindholm

Camilla Eriksson

 

Camilla Eriksson
I paint because some feelings just have to be shared.Strong ones, may they
be good or difficult. My paintings tell me their own stories. About me. About things I’ve felt and
experienced. Blue periods? More a need to dive into blue, red, orange, blue or any other colour for a
while. While painting I take time to observe. And feel. And get obsessed. It’s
all strict, wonderful and crazy self-indulgence. My surroundings know there are feelings I need to
express.
Painting is an amazing journey. People share their thoughts, emotions and inner
life with me throughout the process. And it’s a buzz to see perfect strangers fall in
love with my work, seeing a filthy factory window, the wilderness of Greenland,
figures that may be penguins, cranes or Masai tribes – or something completely
different, and make sure the painting finds its home.
It’s seriously moving, and I love all the interpretations. After all, it’s in the eye of
the beholder.

Galleri Final is participating at Affordable Art Fair Stockholm 11 – 14 October 2018

  • Camilla Eriksson
with the following artists: Tommy TC Carlsson, Lisa Abelsson, Larissa Stenlander, May Lindholm, Ewa Mari Johansson, Johan Petterson, Johan Thunell, Camilla Eriksson, Sven-Åke Ekberg, Sten-Yngve Johansson and Mattias Sammekull. Please contact us for tickets. For more information about the fair https://affordableartfair.com/fairs/stockholm

 

Emma & Åke Arenhill

Emma & Åke Arenhill

24 November – 22 December

Åke Arenhill

21 år(nästan) har förflutit, sedan den dag då Åke Arenhill invigde Galleri Final.
Det blir åttonde gången som Åke gästar oss. Denna gång tillsammans med sin dotter Emma.
Född 1920 och bosatt i Malmö. Konstnär. Illustratör. Scenograf. Tv-profil. Författare. Tonsättare. Arenhills epitet är många.

LUSTEN OCH RÄDSLAN

Första gången vi träffades synade Åke mig noga. Det var utanför hans ateljé och jag hade fått precis fått en likadan på andra sidan svalen.

     ”Vad gör du här?”

      ”Samma som du. Jobbar”

      ”Med vadå?”

Sedan blev vi vänner. Och jag förstår hans misstänksamhet. För den som arbetar tolv timmar om dagen vill så klart inte blir störd eller slänga bort sin tid på oväsentligheter.

      ”Har du formulerat för dig själv vad du vill förmedla, vad du vill ge?”

      ”När jag arbetar är jag glad om jag kan få upp en smula som jag inte sett tidigare och förmedla vidare. Jag vill ge betraktaren en känsla av vad detta är fantastiskt, så märkligt och så stort livet kan vara”

     Därmed är vi tillbaka där vi började. Istället för att problematisera eller gestalta sina skräckfyllda känslor, arbetar Åke med att bemästra dem genom att skildra motsatsen.

Driven av rädslan förmedlar han lusten.

Torbjörn Flygt, författare, ur boken ”ARENHILL”


Emma Arenhill

Det är tredje gången som Emma gästar oss tillsammans med sin pappa Åke.

Född 1974 och idag bosatt i Stockholm.

Emma kommer att visa en serie fotografier som aldrig tidigare visats.

Starka, tidlösa, berörande.

Förhoppningen är att bilderna slår an något i betraktaren och det behöver inte vara samma sak som jag kände eller tänkte när bilden kom till. Mina bilder är i allra högsta grad självbiografiska men min önskan är att de samtidigt kan upplevas som allmängiltiga bilder av vad det är att vara människa och de känslor vi alla har av smärta, sorg, förlust, livsbejakande rörelse, introspektion och behov av att nå ut ur våra ensamheter och dela våra erfarenheter.

 

Varmt välkommen

Ardy Strüwer

Ardy Strüwer

27 October  – 21 November

  • Ardy Strüwer, "Parc que je táime", (eftersom jag älskar dig), litografi, 52x72cm

Sensuell surrealism och postmodern flower power.

Det är nu sex år sedan Ardy Strüwer ställde ut på Galleri Final.
Med ålderns rätt har han rejält trappat ner antal utställningar; han fyller 80 nästa år och därför är det glädjande att vi kan presentera en ny utställning med honom.

Ardy Strüwer är en vandrande internationalist som hittat hem. HEM är Konstens grogrund och samtidsmåleriets vagga. HEM är landmären vid medelhavet där människorna lärt att LIVET är både strid och förnyelse, samt att arrogansen och vardagsvettet som utvecklats under solen måste balanseras med en sund och irrationell hednisk hänryckning. Både som människa och konstnär är Ardy en man av sisparata miljöer – vad är mer oförenligt än Java/Celebes och Stockholm. Båda har gett honom form, som främsta inspirationskälla och återkommande motiv har hemlandet skänkt honom skuggteaterns wajangdocka.
Hans bilder ropar ut att Ardy är en nomad i fantasins värld. Ur denna skapar han fortfarande, när han behöver satser till sitt särartade bildspråk, fritt från onödiga komplikationer.
                                                                                                                                                                                        Ralph Herrmans – författare

 

Välkommen till en färgstark och sevärd expressiv utställning.

 

Karl Valve

Karl Valve

“Life on the seashore”

29 September – 24 October

  • Karl Valve, "Calm life", mixed media on linen, 100x100cm

KARL VALVE – FRÅN STAD TILL STRAND

Karl Valve tillbringade sina tidiga levnadsår i Tullinge strax söder om Stockholm där han växte upp parallellt med graffiti-kulturens framväxt och utbredning. Utan att själv vara utövande graffiti-konstnär fyllde han ändå skissböcker – black books – med utkast till djärva bokstavskombinationer, någon gång kryddade med figurativa inslag. Vändpunkten kom när han flyttade till Malmö och upptäckte P-huset Anna med så kallade ”lovliga murar”. Ett kärt tillhåll för unga graffitikonstnärer som här fick möjlighet att måla och utveckla sin kreativitet utan att riskera att bli haffade av polisen. Spray inhandlades i Köpenhamn som också hade ett rikt utbud av graffiti-magasin.

De tidiga ungdomsårens experiment med graffiti blev starten till ett fördjupat konstintresse. För konstens tekniker inte minst.  För det handlade ju inte bara om att med figurativa eller non-figurativa förtecken fästa färger på en duk (eller något annat underlag). Att byta ut sprayburkar mot spacklar, att stryka ut färger i det ena lagret efter det andra – numer upp till tio olika – skänkte ett poetiskt djup åt ytorna som inbjöd till tolkningar och förtydliganden. Viktiga inspirationskällor när det gällde att utveckla arbetet med spacklar blev konstnärer som Gerhard Richter (Bach-sviten från 1992) och Ola Billgren, som under samma decennium skapade sina rödskimrande ekon från Pompeji. Men den konstnär som kommit att betyda mest var amerikanen Robert Rauschenberg. I förlängningen av det sena 1910-talets dadaism introducerade han på 1950-talet combines och assemblages som konstnärliga medier. Mest känd bland de senare är utan tvekan ”Monogram” – geten med ett bildäck runt magen – från 1959, men det är främst Rauschenbergs combines som tidigt kom att fascinera Karl Valve. Hos Rauschenberg fungerar de ofta som nutidsdokument och dagboksanteckningar. Fotografier, tidningsklipp, bokstäver, stråk av färger kombineras till associationsmättade collage. I Karl Valves nu aktuella utställning, som han med viss tillbakablickande nostalgi kallar Life on the seashore är släktskapen med Rauschenberg uppenbar men även skillnaderna mellan dem är påfallande. Också Valve arbetar med kombinationer av färg, foto, figurativt måleri och bokstäver, men där Rauschenberg i sina verk är utåtriktad är Valve inåtvänd, drömmande och lyrisk. Det går ett stråk av kontemplativ poesi genom den nu aktuella utställningen inte minst i verken med fågelmotiv.

Utan att ha någon riktig idé om hur det färdiga verket ska se ut börjar Karl Valve med att täcka duken med lager efter lager av akrylfärg. Lasyrtunt skiftar med mer pastosa drag som ger en lätt reliefverkan åt färgen.  Färgskiktens olika nyanser bestämmer innehållet i resten av målningen. I ”fågelmålningarna” tycks färgspelet ha fört Valves tankar till stränder där ebben skickat vattnet tillbaka till havet; till stränder som alltjämt fuktiga reflekterar himlens skiftningar från gryning till skymning, någon gång med solen som ett lysande klot. Och målningarna förvandlas från abstrakt färglyrik till sommarstränder, till scenrum för fåglar, men också för badande, för båtar och strandhytter; scenrum med såväl djup som anade horisontlinjer.

En lugn, naturanknytande skönhet präglar hela utställningen.  Är Karl Valve då en naturlyriker? ”Nej”, hävdar han, han är ett stadsbarn, men erkänner i samma ögonblick att han känner en stark dragning till taoismen, den kinesiska filosofin som i naturen och genom inåtvänd kontemplation och meditation finner ”Vägen” till livsförståelse och inre harmoni.  En av favoritböckerna i Karl Valves bokhylla är Benjamin Hoff’s Tao enligt Puh – en oöverträffad källa till levnadsvisdom och där Valve i Nalle Puhs vän Nasse funnit en själsfrände. Att ta Nasse i handen är faktiskt ett riktigt bra sätt att hitta den rätta vägen in i Karl Valves mångskiktade och djupt poetiska bildvärld. Britte Montigny