Carl Gustafsson

Reflektioner
Hur gör man när man målar?
Fortfarande har jag inte blivit riktigt klok på det trots att jag befinner mig i den ålder då det förväntas att man
har blivit just det, klok alltså. Ändå började jag tidigt att försöka sätta mig in i hur man målar, redan innan jag
ens tagit i en pensel.
Nyfikenheten har hållit i sig, trots att jag inte tycker mig få några riktigt användbara svar och trots att jag under
en period lämnade färgernas värld och i stället ägnade mig det svartvita genom teckning och grafik. Nej, det är
inte riktigt sant, jag var lika fascinerad av att se måleri, men praktiken var länge svart/vitt.
Väl tillbaka i färgens värld hade jag åtminstone utvecklat ett seende och en hyfsad förståelse gällande
ljus, skugga, valörer och dylikt, att jag kunde hantera sådana fenomen.
Däremot de ”stora frågorna” som ”vad är måleri?”, ”varför målar jag?”, ”vad är samtidskonst?”, ”är detta
angelägen konst?” och liknande har oftast glidit ur mitt grepp även om jag ägnat tid åt dem.  
Visst, viktiga spörsmål kanske, som kan ge stoff till givande diskussioner men som aldrig har motiverat mitt målande.
Vad kommer då min motivation ifrån? Lust och nödvändighet är det som först dyker upp och det verkar som intuitionen leder arbetet vidare. Medvetna tankar far ständigt genom huvudet, rationaliseringar och så småningom efterkonstruktioner samt tjusiga teoribyggen som inte är till någon hjälp. Och så där kan det hålla på. 
Men frågan kvarstår: hur gör man? Egentligen?

Carl Gustafsson

Under arbetes gång har vännen, författaren och musikern Jan Sigurd samtalat med Carl.
Detta har utmynnat i en liten fin bok, Reflektioner som ges ut i samband med vernissagen.