Åke Arenhill

Inställt

14/11 – 20/12 2020

Vernissage lördag 14 november kl. 13 – 16

I år skulle Åke Arenhill fyllt 100 år. Redan för två år sedan, när han ställde ut senast på Galleri Final tillsammans med sin dotter Emma, talade vi om vad han skulle ställa ut på sitt 100-årsjubileum.
Men under utställningen på Galleri Final 2018 gick tyvärr Åke bort och finns inte med oss längre. Men väl hans konstverk och det är en del av dessa vi kommer at få se på denna utställning.
En del av verken har inte visats tidigare.

Konstkritiker Carolina Söderholm skriver i boken ”ARENHILL” :

 De konsthistoriska referenserna är överhuvud­taget många när Åke Arenhill under 1990- och 2000-talet griper sig an cirkusen, dansen och dräkthistorien som motiv. Här skymtar rörelsen och kubismen i Gösta Adrian-Nilssons måleri och varför inte Marc Chagalls fantasirika och färg­starka bildvärld. Men också genklangerna från Sonia Delaunay, under 1900-talets första decen­nier pionjär inom modernismens abstrakta måleri, samt – liksom Arenhill – verksam inom mode, design och scenografi. Resultatet är, framför allt i danssviten, en serie bilder som både söker sig tillbaka till det tidiga 1900-talets avantgardistiska modernism och uttrycker konstnärens eget tempe­rament. Det är som om inte bara målarlusten, utan även känslan för färgernas och formernas dyna­mik stegras under dessa sena år. Men det är med samma vakna blick som alltid han betraktar sin omgivning. En blick full av den värme, nyfikenhet och humor som i snart sjuttio års tid satt sin prägel på hans konstnärskap i bild och ord.

Varmt välkommen

Åke Andersson

Nya målningar

7/3-5/4 2020

Det är nu fyra år sedan Åke Andersson senast ställde ut på Galleri Final i Malmö. Första gången var 1998 och han har sedan dess gjort ett otal utställningar runtom Europa och New York. Född 1943 och verksam i Södertälje. Med ålderns rätt har han minskat sin produktion, men bibehållit sitt häpnadsväckande skickliga måleri. Det är rofyllt vackert, men skönheten är en bedräglig. Den lurar ögat att se det tilltalande och att blunda för den bakomliggande katastrofen.
Ända sedan debuten i mitten av 1970-talet har hans Åke Anderssons målningar tangerat den fotorealism som ungefär samtidigt växte fram i USA och även smittade av sig på svenska konstnärer som Ola Billgren, Peter Tillberg och Gerhard Nordström. Det var en rationell verklighet utan undertoner och skildrad med kameralinsens objektivitet och
sylvassa skärpa. Men Åke Andersson stannar inte med det. I likhet med andra magiska realister, bland dem Edward Hopper, låter han oftast denna objektiva verklighet smälta samman med en påhittad (men fullt möjlig) verklighet. I Åke Anderssons konst blir resultatet en hallucinatorisk tredje verklighet, ett förebådande av väntande undergång och katastrofer, som vore han vår tids Nostradamus. Så här kommer det att bli, om inte… Alla dessa skildringar av översvämningar, folktomma städer och övergivna skogar, av ruiner i stenöknar och växande sopberg vittnar om Åke Anderssons djupa engagemang i vår tids klimatförändringar, miljökatastrofer, konsumtionshysteri och resursslöseri. Allt motsägelsefullt iklätt en tilldragande dräkt av genomtänkt komposition, stoffmåleri och perfekt avstämd kolorit. Britte Montigny, konsthistoriker