Åke Arenhill
21 år(nästan) har förflutit, sedan den dag då Åke Arenhill invigde Galleri Final.
Det blir åttonde gången som Åke gästar oss. Denna gång tillsammans med sin dotter Emma.
Född 1920 och bosatt i Malmö. Konstnär. Illustratör. Scenograf. Tv-profil. Författare. Tonsättare. Arenhills epitet är många.
LUSTEN OCH RÄDSLAN
Första gången vi träffades synade Åke mig noga. Det var utanför hans ateljé och jag hade fått precis fått en likadan på andra sidan svalen.
”Vad gör du här?”
”Samma som du. Jobbar”
”Med vadå?”
Sedan blev vi vänner. Och jag förstår hans misstänksamhet. För den som arbetar tolv timmar om dagen vill så klart inte blir störd eller slänga bort sin tid på oväsentligheter.
”Har du formulerat för dig själv vad du vill förmedla, vad du vill ge?”
”När jag arbetar är jag glad om jag kan få upp en smula som jag inte sett tidigare och förmedla vidare. Jag vill ge betraktaren en känsla av vad detta är fantastiskt, så märkligt och så stort livet kan vara”
Därmed är vi tillbaka där vi började. Istället för att problematisera eller gestalta sina skräckfyllda känslor, arbetar Åke med att bemästra dem genom att skildra motsatsen.
Driven av rädslan förmedlar han lusten.
Torbjörn Flygt, författare, ur boken ”ARENHILL”
Emma Arenhill
Det är tredje gången som Emma gästar oss tillsammans med sin pappa Åke.
Född 1974 och idag bosatt i Stockholm.
Emma kommer att visa en serie fotografier som aldrig tidigare visats.
Starka, tidlösa, berörande.
Förhoppningen är att bilderna slår an något i betraktaren och det behöver inte vara samma sak som jag kände eller tänkte när bilden kom till. Mina bilder är i allra högsta grad självbiografiska men min önskan är att de samtidigt kan upplevas som allmängiltiga bilder av vad det är att vara människa och de känslor vi alla har av smärta, sorg, förlust, livsbejakande rörelse, introspektion och behov av att nå ut ur våra ensamheter och dela våra erfarenheter.
Varmt välkommen
Sensuell surrealism och postmodern flower power.
Det är nu sex år sedan Ardy Strüwer ställde ut på Galleri Final.
Med ålderns rätt har han rejält trappat ner antal utställningar; han fyller 80 nästa år och därför är det glädjande att vi kan presentera en ny utställning med honom.
Ardy Strüwer är en vandrande internationalist som hittat hem. HEM är Konstens grogrund och samtidsmåleriets vagga. HEM är landmären vid medelhavet där människorna lärt att LIVET är både strid och förnyelse, samt att arrogansen och vardagsvettet som utvecklats under solen måste balanseras med en sund och irrationell hednisk hänryckning. Både som människa och konstnär är Ardy en man av sisparata miljöer – vad är mer oförenligt än Java/Celebes och Stockholm. Båda har gett honom form, som främsta inspirationskälla och återkommande motiv har hemlandet skänkt honom skuggteaterns wajangdocka.
Hans bilder ropar ut att Ardy är en nomad i fantasins värld. Ur denna skapar han fortfarande, när han behöver satser till sitt särartade bildspråk, fritt från onödiga komplikationer.
Ralph Herrmans – författare
Välkommen till en färgstark och sevärd expressiv utställning.
KARL VALVE – FRÅN STAD TILL STRAND
Karl Valve tillbringade sina tidiga levnadsår i Tullinge strax söder om Stockholm där han växte upp parallellt med graffiti-kulturens framväxt och utbredning. Utan att själv vara utövande graffiti-konstnär fyllde han ändå skissböcker – black books – med utkast till djärva bokstavskombinationer, någon gång kryddade med figurativa inslag. Vändpunkten kom när han flyttade till Malmö och upptäckte P-huset Anna med så kallade ”lovliga murar”. Ett kärt tillhåll för unga graffitikonstnärer som här fick möjlighet att måla och utveckla sin kreativitet utan att riskera att bli haffade av polisen. Spray inhandlades i Köpenhamn som också hade ett rikt utbud av graffiti-magasin.
De tidiga ungdomsårens experiment med graffiti blev starten till ett fördjupat konstintresse. För konstens tekniker inte minst. För det handlade ju inte bara om att med figurativa eller non-figurativa förtecken fästa färger på en duk (eller något annat underlag). Att byta ut sprayburkar mot spacklar, att stryka ut färger i det ena lagret efter det andra – numer upp till tio olika – skänkte ett poetiskt djup åt ytorna som inbjöd till tolkningar och förtydliganden. Viktiga inspirationskällor när det gällde att utveckla arbetet med spacklar blev konstnärer som Gerhard Richter (Bach-sviten från 1992) och Ola Billgren, som under samma decennium skapade sina rödskimrande ekon från Pompeji. Men den konstnär som kommit att betyda mest var amerikanen Robert Rauschenberg. I förlängningen av det sena 1910-talets dadaism introducerade han på 1950-talet combines och assemblages som konstnärliga medier. Mest känd bland de senare är utan tvekan ”Monogram” – geten med ett bildäck runt magen – från 1959, men det är främst Rauschenbergs combines som tidigt kom att fascinera Karl Valve. Hos Rauschenberg fungerar de ofta som nutidsdokument och dagboksanteckningar. Fotografier, tidningsklipp, bokstäver, stråk av färger kombineras till associationsmättade collage. I Karl Valves nu aktuella utställning, som han med viss tillbakablickande nostalgi kallar Life on the seashore är släktskapen med Rauschenberg uppenbar men även skillnaderna mellan dem är påfallande. Också Valve arbetar med kombinationer av färg, foto, figurativt måleri och bokstäver, men där Rauschenberg i sina verk är utåtriktad är Valve inåtvänd, drömmande och lyrisk. Det går ett stråk av kontemplativ poesi genom den nu aktuella utställningen inte minst i verken med fågelmotiv.
Utan att ha någon riktig idé om hur det färdiga verket ska se ut börjar Karl Valve med att täcka duken med lager efter lager av akrylfärg. Lasyrtunt skiftar med mer pastosa drag som ger en lätt reliefverkan åt färgen. Färgskiktens olika nyanser bestämmer innehållet i resten av målningen. I ”fågelmålningarna” tycks färgspelet ha fört Valves tankar till stränder där ebben skickat vattnet tillbaka till havet; till stränder som alltjämt fuktiga reflekterar himlens skiftningar från gryning till skymning, någon gång med solen som ett lysande klot. Och målningarna förvandlas från abstrakt färglyrik till sommarstränder, till scenrum för fåglar, men också för badande, för båtar och strandhytter; scenrum med såväl djup som anade horisontlinjer.
En lugn, naturanknytande skönhet präglar hela utställningen. Är Karl Valve då en naturlyriker? ”Nej”, hävdar han, han är ett stadsbarn, men erkänner i samma ögonblick att han känner en stark dragning till taoismen, den kinesiska filosofin som i naturen och genom inåtvänd kontemplation och meditation finner ”Vägen” till livsförståelse och inre harmoni. En av favoritböckerna i Karl Valves bokhylla är Benjamin Hoff’s Tao enligt Puh – en oöverträffad källa till levnadsvisdom och där Valve i Nalle Puhs vän Nasse funnit en själsfrände. Att ta Nasse i handen är faktiskt ett riktigt bra sätt att hitta den rätta vägen in i Karl Valves mångskiktade och djupt poetiska bildvärld. Britte Montigny
Welcome to Galleri Finals collection exhibition with 31 artists at Fabriken Bästekille for Easter.
The gallery in Malmö will be closed 26/3 – 13/4.
For more information http://www.fabrikenbastekille.se
För trettonde året i rad presenterar Galleri Final en debutant för att uppmärksamma oetablerade konstnärer som har för avsikt att helhjärtat satsa på sitt konstnärsskap. Efter att Stina Gunnarsson från Göteborg förra året korades till landets bästa amatörkonstnär
i SVT:s ”Konstnärsdrömmen”, där bla konstnären Ernst Billgren deltog juryn, har hon målat på heltid. Erkännandet innebar att hon kunde ta ytterligare ett stort steg mot sitt konstnärsskap.
Konst är intressant när den förmedlar känsla och när den väcker känslor hos betraktaren.
“Jag ser det som ett slags mänsklig kommunikation. Jag arbetar helst i stor format och växlar mellan snabbhet och lång begrundan under arbetet i ateljén. Ibland utgår jag från olika foton, kan vara mobilbilder som jag tagit själv. Bilder som inte är särskilt bra tilltalar mig. Det ska inte vara för tjusigt eller perfekt, utan helst lite defekt eller skadat. Ofta målar jag fort. Först med de stora penseldrag och sedan går jag in på detaljerna, även om jag inte försöker förbättra så mycket. Jag kan låta målningen vila i flera veckor innan jag fortsätter med den. Medan jag håller på och målar något annat kan jag gå och spana på den tills jag plötsligt får ett infall.”
Konstnären deltar under vernissagen. Varmt välkommen.
Year 1997 Galleri Final opened its gates. And now 20 years later we still have the same open mind for art, the same curiosity and the same quality of art.
Åke Arenhill opened our gallery 1997 still exhibit with us. He recently turned 97 years old.
We are celebrating our 20:th jubilee with an exhibition “Autumn Collection#2” with the following artists:
Åke Arenhill, Anna Clarén, Ewa-Mari Johansson, Henrik Johansson, Stig Johansson, Ulrika Linder, May Lindholm, Maria Nordin, Johan Petterson, Mattias Sammekull, Larissa Stenlander &
Joakim Strömholm.
I established my studio in the early seventies after my training at the Croydon College of Art,
London. In the early days, inspired of what I saw of work from Japan and England. I mainly made domestic ware in stoneware and porcelain. In later years the emphasis has shifted towards sculptural work; renderings of beast and man in stoneware and raku. Quite recently my interest has come to focus on human physiognomy. Johan Thunell starts his work with sketching charismatic faces from human being while he is waiting for a bus, train, airplane or any other suitable occasion. Using the sketch as a model he starts to wheel thrown the clay and create fascinating human faces. He has exhibited at museums and galleries all over the world. He is also an frequent exhibitor at international artfairs In Europe, the US and Asia.
Born 1946. Lives and work in south of Sweden.
I established my studio in the early seventies after my training at the Croydon College of Art,
London. In the early days, inspired of what I saw of work from Japan and England. I mainly made domestic ware in stoneware and porcelain. In later years the emphasis has shifted towards sculptural work; renderings of beast and man in stoneware and raku. Quite recently my interest has come to focus on human physiognomy. Johan Thunell starts his work with sketching charismatic faces from human being while he is waiting for a bus, train, airplane or any other suitable occasion. Using the sketch as a model he starts to wheel thrown the clay and create fascinating human faces. He has exhibited at museums and galleries all over the world. He is also an frequent exhibitor at international artfairs In Europe, the US and Asia.
Born 1946. Lives and work in south of Sweden.
“My name is Daan Oude Elferink (Daanoe) and I am pleased to take you to the world behind the ‘no entry’ signs and the locked doors. It offers a glimpse of the beautiful, forbidden world of decay as I see it. You’d be surprised what people leave behind, often for unknown reasons. Beautiful villas, still fully furnished – everything covered in a layer of dust. Hospitals with patient files scattered in the hallways. Theaters and ballrooms, now empty of laughter. Castles where the family photo album still sits on the bookshelf. Memories of what used to be. How did these people live? Why is the place abandoned? What happened? With time, nature starts to take over. As the years pass, buildings and the secrets they keep crumble and decay. On first glance you may see a pile of moldy debris, but look at it with different eyes and you’ll find a breathtaking beauty. Decay ignites the imagination.”
Daan Oude Elferink is born 1978 in Nijmegen, Holland
This will be Daan Oudes first exhibition i Malmö.
During opening night at 19:30 and 21:30;
Daan Oude will present his work and pictures from different spectacular photoprojects.
The nearby Galleri 8 will be open 18-24 during Malmö gallerinatt exhibiting Lars Tunebo where we will show his mixed media work.
